Vännen och tidningsmannen P ringde och erbjöd sig att bränna ner den drivrutin som jag behöver på cd. Den finns på Canons hemsida. ”Ja, tack”, sa jag. Annars måste jag hämta hem drivrutinen över mitt telefonmodem. Det tar massor av minutrar.Vännerna K och H åt en sen lunch hos oss. H skulle gräva upp växter i vår trädgård och plantera i sin, innan han for till andra länder över vintern. Vi skulle också säga ajö för i år och lyssna på hans musik. En del av oss glömmer, säger vi. ”Inte numera”, sa K, ”det var förr. Numera är jag välstrukturerad och sätter upp nycklarna på en krok vid dörren”. Då vet jag var jag har dom”. Själv förespråkar jag nycklar i ett band runt halsen. En gång hade jag mina nycklar i handen när jag gick förbi lite ogräs i trädgården, som jag ovillkorligen var tvungen att genast ta bort. Jag la ifrån mig mina nycklar i gräset och rensade en stund och gick sedan därifrån – utan nycklar. Under flera dagar letade jag efter mina nyckar, utan något vidare resultat. Lite pinigt för i knippan fanns nycklarna till jobbet också. En förmiddag ytterligare någon dag senare, då R klippte gräset, stod jag i köket och hörde hur det smällde när gräsklipparen tog stenar och tallkottar. DÅ kom jag på det! Nycklarna ligger i gräsmattan! Vi väntade gäster från fastlandet och när de kom fick de börja besöket här med att kratta gräsmattan efter resterna efter min nyckelknippa. Ja, jag vet. R går hårt fram med gräsklipparen. Han kör inte bara över sladdarna till min trädgårdsbelysning.