Stockholms Central är ett av mina favoritställen. Här finns allt man kan önska sig. Inte minst kan man glo på folk. Jag skulle lätt kunna fördriva en hel dag på Centralen, tveklöst. Shopping, mat, underhållning, you name it. Jag förstår de männsikor som lever sitt liv på Centralen och har det som sitt hem, det är ett trivsamt ställe. Idag har jag åkt båt och tåg. Jag åkte med ett av SJ.s lokaltåg till Norrköping. Naturligtvis var det med ett av de grå tvåvåningstågen, som någon som inte kan ha varit helt i balans med sig själv, designat. Varje gång jag åker råder samma kalabalik och alla springer runt och begriper inte var de ska sitta eller i vilken vagn de är i eller var de ska få plats med bagaget. Jag hittade i allfall min plats efter att ha sprungit upp och ner i trappor och ut och in i vagnar och slog mig ner bredvid en äldre man, efter att ha kört bort en yngre man från min plats. Att virra runt på tågen och byta platser är faktiskt en anledning till att börja tala med varandra och jag fick på det sättet ett trevligt ressällskap av två herrar hela vägen till Norrköping. Den äldre herren var ganska mycket jusst en äldre herre. Han skulle åka till Norrköping och begrava sin snart 100-åriga moster. I förra veckan hade han varit på sin egen mors 99-års kalas, berättade han. Själv var han alpinist och klättrade i de schweiziska alperna varje sommar. Jag kan inte ens som yngre tant klättra i alperna.