I dag är det Alla Helgons Dag.En dag för stillhet, eftertanke och ljuständning för de döda, ej att förväxla med Halloween.Igår kväll ringde det på dörren. Ute i mörkret stod en liten häxa i svart struthatt och en ännu mindre varelse av obestämbart kön med vitt ansikte och pep: "Bus eller godis". " Ni kommer ju på fel dag", sa jag. Häxan tittade förskräckt på mig och svarade tvärsäkert: "Nää". "Jo, sa jag, "ni kommer på fel dag. Halloween var för flera dagar sedan." Häxan och den lilla varelsen med vitt ansikte tittade på varandra och sedan förvånat på mig och sa igen, men nu inte lika tvärsäkert: "Nää..." Jo", sa jag, "nu har jag inget godis, så ni får busa." "Tack så mycket då", sa dom två och gick ut i mörkret.Själv firar jag Alla Helgons dag med lammslakt och och att stoppa köttstycken i plastpåsar. En absurd metafor i dessa dagar, kan tyckas. När M var liten och vi hämtade ett slaktat och styckat lamm hos farbror G frågade hon med tunn röst innan vi gick in i maskinhallen där det döda lammet låg: "Har farbror G tagit bort pälsen först?" Kanske var det därför hon blev medlem i Djurens Rätt?

Idag har jag varit på äventyr.Mitt fackförbund har nu i ett par års tid haft ett kulturprojekt för sina medlemmar. Kultur har en alldeles helt fantastisk friskvårdande effekt. Medlemmarna har ägnat sig åt att skriva, sjunga i kör, spela teater, dansa, stadsvandara, berätta, ja vet inte allt på sin fritid. Nu var det Grand Finale och jag gav mig av mot staden för att delta. Jag var övertalad att stå inför stor publik och läsa upp några dikter i mikrofon, med betoning på övertalad (med lite smicker). Dessutom skulle jag då också få vara förband till Ainbusk. Som final på Finalen skulle vi bli bjudna på en öppen repetition på Ainbusk nya show. Så tidigt på eftermiddagen började jag gå de 6 km till bussen i kuling och nordanvind. På vägen mötte jag P, tanten med tryckluftsborren. Hon rastade sonens och sonhustruns hund. Jag berättade att jag snart ska åka och hälsa på Kata och jag frågade om jag skulle hälsa från P och om jag skulle kolla om Kata fortfarande hör bra. P skrattade som vanligt. För de som inte vet, kan jag upplysa om att P har med hjälp av tryckluftsborren skulpterat en stor grupp med Kata Dahlström som står på Skvallertorget i Norrköping. I somras såg jag att någon hade pillat in ett tuggummi i örat på henne, som jag tog bort för hon skulle höra bättre. Nåväl. Jag fortsatte mot bussen och halvvägs upptäckte jag att jag inte skulle hinna. Då försökte jag lifta till busshållplatsen, men första bilen körde fort och höll ut och låtsades inte om mig, de två andra likaså. Inte för att jag vill vara nedlåtande mot bilar som kommer från Stora Världen, vi har Sveriges äldsta bilpark här och de här bilarna var väldigt nya. Kanske var de på väg från Det Fina Hotellet också, vad vet jag? Det var inga locals. De hade stannat. En medelålders tant i svart som liftar, kan det vara riskfyllt för bilister att ge en sådan lift? Jag speedade på, men var framme vid busshållplatsen precis 3 min försent. Så jag fortsatte att lifta påväg mot staden. Ute på Den Stora Vägen gick det bättre att lifta. Första bilen; en hantverkare som gav mig lift till närmsta samhälle. I samhället fick jag lift med nästa första bil. I den satt ett äldre par som gärna hade gett mig lift, men dom glömde bort att dom hade baksätet fullt med skräp och de bad om ursäkt och körde vidare. Nästa bil som kom stannade och tog mig med ända in till staden. Det var en trevlig äldre sjövärnskårist och vi pratde om oväder och förlisningar hela vägen mot staden. Jag kom precis i tid till den stora finalen på kulturprojektet. En av projketledarna berättade i sitt anförande att det tagit henne en halv dag att åka till staden. Hon bodde i Stockholms skärgård. Men vad är det mot att först fotvandra 6 km i nordlig kuling med tidspress och sedan lifta? Ja, så läste jag mina dikter, nästan som ett poetryslam.Pressen var där också. Och som ett antiklimax var det dags för mig att gå till bussen när Ainbusk skulle börja uppträda. Och någon mer buss gick det inte den kvällen om jag inte skulle lifta i kulingen och mörket.

Tvättundersökningen är nu avslutad.Helt avgörande, mest tvättad är ett Lypsyl i min undersökning, tätt följd av en hundring. Sedan är det lite utspridda ting som plastgubbe, glasbit, foto av mamma, solglasögon. Men konstigt nog ingen levande padda eller ett usb-minne fast jag verkligen har bevis för att det går!Nu startar jag en ny undersökning/omröstning som gäller rättvisemärkt i stället

Idag har jag varit på bibliotek.På stadens 5 år gamla skrytbibliotek med havsutsikt, byggt i någonslags neofascistisk stil. Entréhallen påminner om en väntsal ritad av någon av Mussolinis favoritarkitekter.I entréhallen finns ett kafé, där man kan sitta och dricka sitt kaffe medan man låtsas att man befinner sig i någon italiensk väntsal och väntar på tåg. Här är dessutom en mycket bra plats att glo på människor på. När jag beställde mitt kaffe, såg jag att det stod Lövbergs Lila på kaffemuggarna. Jag frågade damen, som var i min egen ålder, bakom disken om det verkligen var Lövbergs Lila som de serverade. Jovisst var det Lövbergs. "Vet du om att Lövbergs även säljer Rättvisemärkt kaffe för storkök, även sådant kaffe för maskiner." upplyste jag. Damen såg vettskrämd ut. "Är du försäljare?" frågade hon. "Nej, sa jag, "jag är bara en vanlig enkel lobbyist som ser det som min medborgerliga plikt att berätta att man kan servera rättvisemärkt kaffe. Att stödja fairtrade är bra för ens rörelse. Konsumenter kommer att bli mer och mer medvetna om etisk certifiering och fairtrade, då kan det vara bra att ens kafé kan säga att de serverar rättvisemärkt kaffe." Damen såg ännu mer vettskrämd ut och rodnade på halsen och ville att jag skulle prata med hennes chef istället. Man undrar.