Alla inlägg under december 2006

Av Tant Tagg - 31 december 2006 10:41

Årets sista dag.Klas, katten alltså, har just blivit insläppt. Han fick gå ut i ottan innan alla Byns pojkar vaknar och börjar smälla smällare. I Byn finns det bara pojkar i varierande ålder och storlek. Nästan alla pojkar har en näst in till manisk förkärlek för bomber och smällare. Ett tag var det föräldraförbud att smälla smällare i Byn. De var tvugna att smälla dom en liten bit utanför. Klas brukar tillbringa årets sista dag och framför allt årets sista kväll under vår säng med pupiller stora som tefat och skräck. Han vågar sig knappt fram för att lägga sig i duntäcket med oss fråmemot ett-snåret på natten. Släktingarna på landet, de med korna, har en skotträdd hund, som för första gången får lugnande medel till denna nyårsafton. När vi var där häromdagen fick hon prova en tablett och var alldeles drogad. När vi skulle åka hem skulle hon gå ut och kissa. Hon blev istället sittande på trappan i sitt berusade tillstånd och blockerade dörren. Hunden är tung så vi fick inte upp dörren. Arma jycke!Nu börjar snart matlagningen och förberedelseran för festen. Nyår ska firas med Ungkarlarna. Det är vännerna släktforskaren K och gitaristen K. Det är en tradition. Vi spelar Popgeni från 80-talet och väntar på 12-slaget. Det är också en tradition. Frågorna i spelet blir allt mer omöjliga ju äldre vi blir och ju längre bort 80-talet kommer. Så blir det då ett nytt år. Det är alltid en stor befrielse att lämna iväg det gamla och ta det nya i besittning. En ny och oskuldfull tid som ska komma och som ska tas i bruk. En lättnad.Jag vill ju också att det nya året ska innebära alla de gamla klyschorna som fred på jorden, en rättvisare värld, ingen svält och fattigdom och så. Givetvis.Men jag nöjer mig nog faktiskt med att önska alla som läser min blogg idag GOTT NYTT ÅR! för det är inte säkert att mina andra önskningar slår in.

ANNONS
Av Tant Tagg - 30 december 2006 14:54

Seg i kolan. Gick och la mig för sent i natt. Först en hel dag med ärenden, frissör, matinköp och väninna på café i Ankdammen. På kvällen middag hos släktingarna på landet. De är bönder. Idag sänder jag en tacksam tanke till vår Herre att jag inte är bonde, för då hade jag fått gå upp tidigt och gått i lagårn, även om jag är seg i kolan efter en lång dag. Det är hårt. Bondfrun satt och sov vid kaffebordet i går kväll. Släktningarna hade också haft en lång dag igår. Två kossor som kalvat, varav en som inte visste hur man skulle göra. Hon förstod inte att hon skulle kalva och när hennes nyfödda väl var född, var hon rädd för honom. Han jagade sin mamma som sprang sin kos när han ville ha di. Ikväll är det visst "Bonde söker fru" på TV, har jag hört av M. En av bönderna har hittat en fru som han ska gifta sig med i TV i kväll. Arma kvinna! Hon vet inte vad hon ger sig in på. När M var liten var bondfruar hennes förebilder. Hon skulle bli bondfru när hon blev stor, precis som sin dagmamma och den elaka gossens mamma, han som häromnatten tyckte att Klas skulle få hamstern. Bondfruarna stod för idealförebilden av kvinnan.Tur att hon går på folkhögskola nu.

ANNONS
Av Tant Tagg - 29 december 2006 14:48

Inspirerad av mig, försökte M lifta till Ankdammen idag. Men Tant vinner i längden. Det går lättare att lifta som medelålders än som 21-åring. Kan möjligtvis bero på att jag saknar palestinaschal, hennafärgade dreads och svarta kängor. Kan tro att det är en något suspekt utstyrsel i Världens Ände. M lyckades få lift med gubbe till Samhället som trodde att det var en turist på besök. Hon fick ta bussen istället.

Av Tant Tagg - 28 december 2006 14:42

I källaren står rosmarinen på vinterförvaring. Och får ljusbehandling. Nog för det går att övervintra rosmarin i Världens Ände utomhus, men när marsgaisten viner och det är torrt och kallt som fan, blir den faktiskt frystorkad och dör, när den har överlevt vintern. Jag ställde den i källaren ungefär den andra advent för att det var för mörkt ute, inte för kallt. Då hade den börjat blomma.Det finns ett hopp ändå. Smutsblå rosmarinblommor den andra advent.

Av Tant Tagg - 27 december 2006 18:35

Vi svenskar har en sak gemensam med englesmän. Vi pratar om vädret när vi inte har något annat särskillt att förtälja.Idag läste jag en liten notis i lokaltidningen i Världens Ände att det under julhelgen varit en gräsbrand. Senare tog jag en cykeltur på de leriga grusvägarna i Byn. Vädret påminde om en dag i april; strålande solsken från blå himmel, vårens allmänna lervälling och så gräsbranden förstås. Känslan av vår varade inte så länge eftersom dagsljuset började avta under cykelturen.Idag har jag och maken varit gifta i 17 år. Silversambo har vi firat för länge sedan. Jag tog honom för pengarna för 17 år sedan. Då skulle änkepensionen avskaffas och vi rebeller, som inte trodde på det formella äktenskapet och protesterade mot detta genom att leva samman som ogifta, skulle inte få någon änkepension om vi blev änkor eller änkemän. Men inte hjälpte det att gifta sig. Nu får man visst ingen änkepension ändå.

Av Tant Tagg - 26 december 2006 17:49

Dagarna före jul låg det ett vackert julkort på köksbordet en morgon när jag steg upp. Maken hade hittat det i brevlådan när han hämtade in lokaltidningen. Det var från vännerna P och G som alltid skriver en text fylld av värme och kärlek i sina julhälsningar. Så satte jag på radion. I nyheterna hörde jag att just nu finns det 206 asylsökande mindreåriga barn som kommit ensamma till Sverige. De bor i kortidshem, som bara är tänkt som ett tillfälligt boende. Anledningen till detta är att ingen kommun i Sverige vill ta emot någon av dessa barn för ett länrge och mer organiserat boende i väntan på att deras asylansökan ska behandlas. Detta innebär att dessa barn inte får någon hjälp eller behandling från proffesionella med eventuella traumatiska upplevelser, får trygghet från vuxna, leva under mer normaliserade omständigheter,gå i skola och få vara barn i största allmänhet.Vi har också fattiga männsikor i vårt land som inte har råd att köpa julklappar till sina barn. I en del kommuner ingår det inte som livets nödtorft och heller inget som man kan få extra socialbidrag för. Det är en lyx som bara är de rika förunnat.Sverig är ett kontrasternas land.Men FN:s barnkonvention skulle kunna tillämpas även här hos oss.P och G skrev i sin text i julkortet, att vår Herres födelses fest kommer med lindring och hopp. Jag hoppas att de 206 asylsökande barnen och de som inte fick några julklappar i år blir inbjudna till födelsedagsfesten. Hopp och lindring det minsta vi kan bjuda på.

Av Tant Tagg - 25 december 2006 17:08

Nu har jag haft sovmorgon, prommenerat med mina stavar, umgåtts med våra julklappsböcker och min familj, ätit sill och skinka och druckit nubbe och på det stora hela taget haft en trevlig jul. Inte ska man klaga trots att gräset är grönt. Inga överdrifter, varken med firadet eller vädret. "Less can be more" är en devis som kan vara nog så god. Kanske en ledstjärna t.o.m Jag tänker på filmen om Elsa, som jag just sett på TV. Elsa levde på institution i närmare 30 år. Hon blev anmäld till barnavårdsnämnden av sin egen mamma och placerad på en anstalt.Elsa ansågs vara asocial, inte sinneslö, men har sett anstalter som Västra Mark och Restad innefrån. Annorlunda och utvecklingsstörda personer har bott på dessa specialssjukhus och stora institutioner och precis som Elsa blivit berövade sin ungdom och en del större delen av sitt liv. De har kränkts och tvångssteriliserats och levt ovärdigt. Jag har träffat dom. Idag är anstalterna historia. De som arbetar med personer med utvecklingsstörning idag, känner inte alltid till att anstalterna ens har funnits. Elsa är idag en fri kvinna. Men gammal och krokig. Det är inget fel på hennes förstånd. Hon hade bara en mamma som inte kunde ta hand om henne när hon var liten. Hon har en livsglädje och en spontanitet som är förunnat få av oss. Hon är en lycklig kvinna. När hon går på 50-årskalas hos kommunalrådet i Vårgårda, där hon nu bor, har hon skrivit en dikt till hans ära, som hon läser högt och så säger hon: "Jag är så lycklig över att jag har skrivit den här dikten. Innan jag skrev den till dig, fanns den inte till".Intervjuaren i filmen frågade Elsa om hon saknade något när hon var på anstalt. "Ja", sa hon, " jag saknade att kunna få köpa mig något gott någon gång. Som någon god frukt. Frukt fick vi aldrig. Jag skulle så gärna velat ha haft ett äpple eller en apelsin. Ett Ingrid Marie-äpple, som är så gott."Less can be more.

Av Tant Tagg - 24 december 2006 12:53

grötfat åt tomteni stilla heliga nattfrid över jorden

Presentation

Omröstning

Vad ska Tant Taggs blogg handla om i framtiden?
 Trädgårdsarbete
 Gnäll
 Kommunalpolitik
 Matlagning
 Sören Katt
 Orättvisor i världen
 Dagbok
 Feminism
 Litteratur
 Precis som förut
 Sjukdom och elände
 Kritisk granskning av den för tillfället sittande regeringen
 Fotografering
 Andlighet
 Ovärldsanalys
 Dikter och poesi

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4 5 6 7
8
9 10
11 12 13 14
15
16 17
18 19 20 21
22
23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< December 2006 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tant Tagg - ett tantliv med Blogkeen
Följ Tant Tagg - ett tantliv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se