I gryningen , nar solen steg upp over Nilen och luftbalongerna borjade med uppstigningarna over Konungarnas dal, steg vi upp. En snabb frukost och 6.16 sharp kom var guide Hosam och hamtade oss. Konvojen mot Aswan gick kl. 7.00 20 mil genom bordig jordbruksbyggd med sockerorsfalt, kalodlingar och tva fantastiska tempel senare var vi i Aswan. Efter en nagot tillrattalagd turistlunch akte vi med var nya guide Zackharia med felucabat till Kitcheners Island. Bade Hosam och Zacharia ar nubier och Aswan ar provinshuvudstad i nubiernas land. nr Nilen annu var oreglerad och krokodilerna simmade i floden bodde nubierna soder om Aswan. Men nar de stora dammarna byggdes for att reglera Nilens flode, sattes deras land under vatten och hela den nubiska befolkningen fick flyttas norrut. Man byggde nya byar till nubierna langre norrut, men en del foredrog att aka soderut till Sudan i stallet. Klanerna splittrades. Aswan ar en annan slags stad an Luxor. Vidare, luftigare, gronare, mindre kalesher och mindre tempo. Kanske inte mera Afrika, fast det ar 90 mil soder om Kairo, men nindre mellanostern.

Nu vet jag varfor dom asfalterade den lilla gatstumpen mellan Karnak St och el Cornish och varfor de borjade mala om alla overgangsstallen. Hosny Mubarek kommer hit. Landets president ska besoka Luxor och forberedelserna ar i full gang. Det sopas. Kalesherna kors bort fran Cornishen. Traden vid farjelaget, mittemot Luxortemplet klipps ner. Gatorna dekoreras med farglada tyger. Kostymkladda sakerhetsman borjar synas bland alla traditionellt kaldda man pa gatorna. Vi traffade var van fran Westbank vid farjelaget. Vi fragade nar mr Mubarak kommer. Han sa att en del sager i morgon, en del sager i overmorgon, ingen vet egentligen. nu klipper dom ner traden for att ingen ska kunna klattra upp i dem och kunna skjuta presedinten. Det ar hog sakerhet. Omradet i centum kommer att bli avstangt. Inga egyptier kommer att fa vara bakom avsparrningarna, bara turister.

Vi har skott om vara kroppar. Maken har klippt sig hos frisoren och fatt bade pedikyr och manikyr. Sjalv har jag nojt mig med manikyr och pedikyr. Jasmine och Hala har noppat haret pa fingrarna och skrubbat vara fotter. Nyfiket har de fragat om det konstiga landet daruppe i norr som har lika varma somrar som de har vintrar i Egypten.Jag har fatt vackra naglar med nagellack. Pa tarna har de t.o.m malat dekorativa monster. Jag fick anvandning for sandalerna som jag trodde att jag slapat med mig i onadan. Med sa fina tanaglar maste jag ha talosa skor. Annars ar sandaler ingen hit. Alla gator ar inte asfalterade och dammet yr.Jasmina och Hala har ocksa drommar och en framtidstro. Den ena ar 20 och de andra ar 22. Var tog framtidstron vagen i vart land?

I Varldens Ande, har arkeologerna hittat manga fornfynd och fornlamningar, ja t.o.m fantastiska skatter. Ja, inte sa gamla som har i Egypten, forstass. Har ar fornfynden sa ofattbart gamla, att i jamforelse med de man hittar i jorden i Varldens Ande, svindlar begreppet tid.Har i Luxor finns ett fantastiskt museum med underbara skulpturer, mobler, mynt, smycken och husgerad, ja allt som de gamla egyptierna fran de olika dynastierna har lamnat efter sig. Hemma i Ankdammen finns det ocksa ett underbart museum med fantastiska ting som vara forfadrar lamnat efter sig. Men precis som har, finns de verkiga godbitarna i Huvudstaden. Guldet, Skattkammaren, ja den finns i Kairo eller i Stockholm. Varlden ar sig lik overallt.

Nar Tant ar ute pa aventyr i Egypten vill maken och jag vila en stund i de sista solstralarna vid poolen och dricka eftermiddagskaffe. Varje dag har jag pratat med den lilla radda poolkatten. Manga egyptier tycker inte om katter. De har dom for att fanga rattor. Endast detta. Idag kom den lilla poolkatten smygande nar jag lag och vilade i solstolen. Forsiktigt smog hon upp och la sig pa min mage. Och spann. Nu har jag fatt en van har.

Pa farjan over Nilen borjade vi samtala med en ung man. Givetvis ville han fa oss att aka taxi pa andra sidan. Men hans forsaljningsmetoder var annorlunda. Han legitimerade sig och forde en artig och trevlig konversation pa korekt engelska. Vid farjelaget i El Gezira, Westbank, vantade taxibilen och chaufforen. De var mycket noga med att visa upp registreringsbeviset och numret pa taxin innan vi borjade deala om priset. Nar vi var overens om 110 LE for en timme och fatt honom att forsta att vi inte ville till Konungarnas dal eller nagot tempel utan att jag ville fotografera vardagsliv, akte vi ivag. I en timme for vi genom bondbyar ute bland sockerrorsfalten. De var mycket noggranna med att papeka att jag skulle saga till precis var jag ville att de skulle stanna, sa jag kunde fotografera. Tant fotograferade hus, asnor som kort i diket, barn pa gatan, tanter med bufflar, sockerror, folk, bymoskeen, krukmakaren som tummade tagin och vattenurnor. Var vanlige guide berattade om det maken fragade och var en mycket bra guide. Nar turen var slut vandrade vi langs huvudgatan i El Gezira, drack lite kaffe, koppte kakor och brod, traffade en annan ung man som satt pa en bank framfor slaktaren, som bara var lite pratsjuk. Han bjod oss sitta ner pa banken och dar satt vi och at vara bullar och kakor medans vi pratade om priset pa olika slags kott.Ja, hur kommer detta sig? Vart tog allt hassel vagen? Ja, vi lamnande Luxor.Livet pa Vastbanken ter sig annorlunda. Affarsuppgorelserna ar annorlunda och folk ar som folk ar mest. Kan vara omvaxlande. Men i Luxor kan man heller inte forvanta sig nagot annat - en av varldens storta turistatraktioner och Egyptens i sarklass storsta turistmal, faktiskt storre an pyramiderna i Giza.

Vi trotsade alla kaleshkuskar och taxibilar som forsokte haffa oss och sedan alla unga pojka som forsakrade oss att the raod is closed. Do you want to go to the market? You should go that direction. Sa kom vi till den riktiga marknaden som inte var fortsattningen pa turistbazaren. Pa tisdagar kommer kvinnorna fran landet och salger hons, agg, duvor, kalkoner, myskankor och ostar. Trafiken var tat och dammet yrde. Nar vi passerat jarnvagsovergangen var vi ute ur Luxor. Plotsligt var det slut pa hasslet och folk vinkade vanligt och bilverkstaderna, snickerierna och kaffehusen tog vid. En kvinna foste en flock far langs gatan. En paus pa ett kaffehus dar kaffet kostade en fjardedel mot inne i staden. Maken foreslog ett pris som de var mycket nojda med och de gjorde antaglien en riktigt bra affar. Vi var ocksa nojda med priset. Vi var pa vag till ACE, Animal Care in Egypt. Det ar en hjalporganisation i Luxor som arbetar med djurhalsa. Har ar manga arbetsdjur mycket daligt skotta och sjuka. ACE arbetar for att undervisa djuragare att forebygga halsa for sina djur, genom god skotsel och djurhallning. ACE vill fa kaleshkuskarna att inse att valskotta och valnarda hastar ger battre buisness och att asnor med god halsa lever langre och kan arbeta mer. ACE tar ocksa hand om katter och hundar, som inte har nagot varde har. Det blev en hel dag hos de trevliga engelska damerna som startade verksamheten 2000. Tva egyptiska vetrinarer arbetar dar och nagra egyptiska kvinnor och unga man. Idag fick vi klappa manga sjuka asnor och hastar, snalla hundar och egyptiska katter. Las mer http//:www.ace-egypt.org.uk

Karnak Street ar en livligt trafikerad gata som borjar bakom Luxortemplet och slutar nagonstans langt borta. Internetcafet pa Karnak Street ar fullt av man och Tant som skriver pa sina datorer. Det ar mycket tystare, ljusare och lugnare har an pa Matrix i tunnelbanan i Stockholm. Och billigare. 4LE for 30 min mot 10 kr for 10 min. Maken sitter ute pa gatan och dricker the i kaffehuset bredvid och tittar pa kalescher, folk och taxibilar. Karnak St ar dammig och det ar daligt med belysning. Man river flera kvarter for att grava ut mer runt Luxortemplet och oppna upp runt templetI Luxortemplet traffade vi tva flickor som studerade pa konstskolan i Luxor. De satt och gjorde sina laxor och malade lite. Den ena skulle plugga till ett fysikprov. 18 ar gamla, fulla av visoner och framtidstro och drommar. Den ena studerade far att arbeta med heminredning, den andra gick pa konsstkolan for att hon ville agna sig at konst. Det var glada flickor. Var ar de drommarna och den framtidstron och den gladjen hos de svenska 18-aringarna? Var har den livsgladjen tagit vagen?