Klas, katten alltså, han som fick åka till veterinären för sin hosta och där veterinären konstaterade att han var en kärnfrisk gamling med ett missbildat svalg, han fortsätter att hosta, som sagt. Det har ju alltid låtit en del om honom ända sedan han var liten. Han har satt i halsen, hostat, frustat, suckat, snarkat, pyst, flåsat och helt enkelt låtit hela tiden. Så här på ålderns höst har hostan tilltagit och tydligen de förslappade svalgmusklerna också. Nu har jag kommit på en metod hur hostan ska motas. Först vill jag varna alla känsliga djurrättsaktivister att sluta läsa eller bestämma sig för att jag gör det här för Klas bästa. Till saken hör att jag använde samma metod för att rädda dottern från att dö kvävningsdöden vid varje måltid upp till tre års ålder. hon satte ständigt i halsen. Alltså. När Klas börjar hosta, det gör han ofta när han sover djupt, springer jag snabbt fram och lyfter upp katten och håller honom under magen snett framåt och ruskar lite på honom. Skakar kan man också säga att jag gör. Det är lite samma metod som att milt skaka pengar ur en spargris. Då pyser det lite ur honom och hostan försvinner. Klas begriper förstås ingenting men samarbetar iallafall. Antagligen är han tacksam att han slipper kräkas efter varje hostatack. Med dottern gick det våldsammare till. Det var en mer brutal metod. Henne fick jag rycka upp ur barnstolen och hålla upp-och-ner och skaka på. Lite samma metod som man använder på ketchupflaskor. Hade jag inte varit snabb i vändningarna hade hon kvävts varje måltid. Denna metod fungerade alltid när hon satte i halsen. Det felsvalda kom alltid ut. Frågan är om hon heller fattade någonting varför hon skulle skakas på jämt och ständigt. Skillnaden mellan att ha ett småbarn och en åldrig katt kanske inte är så stor egentligen. Jag är uppe om nätterna och skakar på Klas numera. Då var jag uppe på nätterna och stoppade in nappen i munnen på dottern, vill jag minnas.