I Ankdammen lyser solen. Våren är ett faktum och här har den kommet bra mycket längre än i Byn. Det finns folk som tror att det är sommar och är klädda i slip-in-sandaler, shorts och t-shirt medan andra har läderstövlar occh vinterjacka. Strandskatorna har invaderat Ankdammen och skriker och lever rövare överallt. Nu har de just parat sig och snart ska de försvara sina boplatser. Då skriker dom ännu högre. Folk har börjat flytta ut på uteserveringarna och på de chica ställena sitter det unga kvinnor med jättelika solglasögon och stora örhängen och ser betydelsefulla ut. Sakta med säkert börjar Andammen att förbereda sig för det som komma skall.

Om någon undrar vem grann-tanten är, som jag skrev om igår, så är det en katt-tant. Hon och hennes dotter är två bitchiga  och streetsmarta tanter som Klas, katten alltså, alltid har haft svårt att få att lyda. Han har med svårighet jagat in dem till sig och skällt på dom där. De är båda annars två mycket trevliga och sällskapssjuka damer.  Det är allstå inte deras matte som åmade sig och gärna ville  bli klappad igår. Om nu någon trodde det.

Det är glädjande att kunna läsa i dagens lokalblaska att sjukvårdspolitikerna tog sig en rejäl funderare över förslagen att riva upp redan fattade beslut om att låta tandvårdskliniken i Det Närmsta Samhället få vara kvar, och dessutom investera i den, och att  lägga ner fler vårdcentraler ute i marginalen igår. Det blev inte så. Sjukhusdirektören tvår sina händer och ser än mer bekymrad ut på bilden i tidningen. Sjukvårdspolitikerna vill gå till kommunstyrelsen och be om mer pengar istället. De ökade kostnaderna är kostnader som inte går att göra något åt. Kankse de där 15 miljonerna i onödiga kostnader för flytten av löneadministratörerna kommer till pass nu?

Dumheten kan ju inte få segra.