Direktlänk till inlägg 5 maj 2007
Jag hann med att även gå på Arbetets Museum och se några fotoutställningar. Det blev inte bara teater idag. Först en liten söt utställning om små människor. Små barn på ett Montessori dagis. Det var väldigt välordnat där, såg man på fotona. Väldigt pedagogiskt och rart. Fina färgbilder som hade gjort sig bättre i svartvitt.
Sedan en elevutställning från Gammleby KY-utbildning i fotografi. Vart tog känslan och det levande vägen? Plötsligt blevd det kallt och kyligt. Tekninskt och okänsligt. Alla bilder hade teknisk mycket hög kvalitet och försökte säga något viktigt och meningsfullt. De hade ett budskap. Men berörde dom? Jo, en riktigt äcklig bild som visade en färgbild i mörka, starka färger, uppförstorad, av hud med en gammal utfluten tatuering och en annan som där man ser någon klippa sig själv i fingret och liksom klyver fingret. Riktigt äckligt. Det berörde. Men gick man därifrån med något som man kunde ta med sig som något värdefullt, något tankeväckande eller upprörande? Bara äckel.
Annars är det ljusa, lätt överexponerade, vita bilder i kvadradiskt format som gäller. Eller också fotograferade installationer med eller utan människor.
I källaren på museet hittade jag en utställning med ädre dokumentärfotografier. Nu kom jag i allfall hem. Jag vill inte påstå att att allt var bättre förr, men jag upplever att de svartvita dokumentära bilderna berättar en berättelse som intresserar mig. Därför berörs jag. Här fanns Kerstin Bernhards underbara bilder om bröd. Tore Johnsson och Georg Oddner. Fotograferna från Fotograficentrums tid; Jens S Jenssen, Anders Petersen, Jean Hermansson, Lars Johansson och Yngve Baum för att nämna några. Men den fotograf som betyder allra mest för mig och som har berättade den allra intressantaste berättelsen för mig är Sune Jonsson. Det var en alldeles säskild glädje att få titta noga på hans orginalfoton. Tänk att jag hittade några här på utställningen!
Två olika epoker. Två olika sjangers. Idag är det mycket konstfotografi. Inget fel i det, men fotografit har möjligheten att berätta en berättelse. Då måste den göra det. Det dokumentära fotografiet kan berätta den berättelsen och den kan göras gränsöverskridande och intresant.
Nu firar vi jul igen, precis som alla andra år. Anders slaskade och jul braskar således i Världens Ände. Året rullar på. Snart är det slut och ett nytt kommer om en vecka. På Tant Taggs biddlagbok finns vi alla, precis som i Kalle Anka på TV Me...
För den som vill veta vad en tant har för sig, rekomenderar jag att besöka Tant Taggs bilddagbok. Kommentera gärna i bilddagboken! Du behöver inte vara inloggad för en kommentar. Somliga tycker att det är svårt att navigera och handskas med bildd...
Rösta gärna i omröstningen!
Jag tänker inte lägga ner bloggen. Men jag har skrivit den i snart två år. Hur uppskattad den än må vara, är det svårt att hålla stilen. Därför blir det SÄNDNINGSUPPEHÅLL ett tag framöver. Jag tänker återkomma. Men då ska bloggen ha en annan i...
Allt upprepar sig. På ett mer eller mindre återkommande sätt. Allt går i cykler, liksom. Politikerna i Världen Ände fattar återigen samma korkade beslut. Regeringen säger samma saker varje dag. Världspolitiken upprepar sig. Orättvisorna upprepar...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|