Maken påstår att han ska utveckla social fobi.

I kväll är det Sockenfest på Krogen i Hamnen. Han vägrar gå dit. Jag och dottern går dit utan honom. Det gjorde vi förra året också. Då satt han hemma och tittade på fotboll. Året innan tvingade vi honom och då var han missnöjd med maten, som verkligen var riktigt dålig. Dessutom ville han hem för att titta på Pink Floyd på LiveAid-gala på TV.

I år är det alltså utvecklandet av social fobi som är anledningen. Han säger att det är tråkigt att gå på fest med pensionärerna i socknen och lyssna till levande musik som han inte gillar. Makens busskamrat som är tjugo år yngre tycker också att sockenfester är tråkiga. 

Men det är bara vad de tror.

Jajamensan.

Det är inte bara semesterfirare på bageriet i Byn.

Nu dyker också alla gamla bekanta som vill hälsa på oss upp. En del besök är inplanerade sedan länge. Andra dyker bara plötsligt upp. Som en överraskning. Somliga har vi inte träffat på 20 år eller så. Andra såg vi förra månaden. Vi har redan avverkat två besök.

Så är det att leva i Världens Ände i dessa tider.