Nu börjar Ankdammen att ladda för Politikercirkusen.

Redan under gårdagen började alla hangarounds visa sig så smått bland shoppade barnfamiljer.

Persson, som blivit reklamnisse, har lämnat idealen och visar sig gladeligen i Ankdammen kommande vecka. Varken Persson eller hans företrädare ville visa sig där tidigare när de var stadsministrar, för att inte vanhedra salig Palmes minne. Det var liksom Palmes grej det där med veckan med Politikercirkus. De ville ju inte trampa Palme på tårna, hur död han än må ha varit. Det var ju Palme som hittade på hela spektaklet. Respektfulla gossar, de där båda stadsministrarna. Men nu är den tiden över och den f.d landsfadern Persson kan leende gå runt och beskåda folket under årets stora Politikercirkus.

Här kan man prata om personality.

Min sallad jublar fortfarande i regent.

Klas, katten alltså, sover i stillheten och torkan inomhus.

Jag har skickat Maken till bageriet för att köpa pestosnitt. Risken är hög att han kommer hem utan.

Snart kommer middagsgästen.

När maken och jag kom hem från Ankdammen väntade Klas, katten alltså på oss i regent. Blöt katt, helt enkelt. Men vattnet låg ju bara utanpå pälsen, eftersom hans tjocka päls skyddar honom från att bli blöt längre in.

När han kom inomhus tittade han noggrant efter om den lilla människan var kvar. Nej, nu var det lugnt i lägret igen. Ordningen är återställd.

En regnig lördag i Ankdammen i juli.En mer skakande upplevelse än en turistbazar i mellanöstern i fråga om tingeltangel och trängsel.

Shoppa dig glad när det regnar på semestern, vad ska man annars göra?

Möjligen fika

4-åringen tog flyget hem tillsammans med mamman i dag.

Han intervjuade sig själv i sin banan, som plötsligt blev en mikrofon och sa:

- Det har varit roligt här, men tråkigt.

Vad är det man brukar säga?

Borta bra, men hemma bäst.

Nu regnar det även i Världens Ände.

Manna från himlen, skulle man kunna säga.

Min plan är att bygga om trädgården i år.

Nu är det slut med alla kinkiga växter som inte tål torka och kräver en massa pjosk. Förra året struntade jag och Maken att vattna. Det som överlevde skulle få vara kvar. Hård är naturen. Hård är jag. Den starkaste ska få överleva.

Det ska bli en "gravel garden" helt i Beth Chattos anda.

Nu ska jag gå ut och gräva upp lite perenner och ge till 4-åringens mamma, som har bättre förutsättningar för klena växter i sin trädgård. Annars kommer just dessa att förpassas till de himmelska nejderna i framtiden.

Det var inget badväder i dag heller. 4-åringen badade fötterna, medan 4-åringens mamma vågade, iförd baddräkt, gå i till knäna. Det var modigt. Det skulle jag aldrig ha vågat.

Regnet lyser med sin frånvaro. Men det blåser. Givetvis. Vem hade trott något annat.