Nu drar Världens Ände in i mörkret.

Medeltiden alltså.

Jag har prövat på att vara turist i Världens Ände.

Maken och jag har besökt den södra utposten. Alltså där Världens Ände börjar eller slutar, beroende på hur man ser det. Vintertid ligger det verkligen i marginalen. Sommartid ligger det i Världens Mitt. Alltså beroende på hur man ser det och vem man är.

I det allra sydligaste Samhället hålls varje år en folklig tävling i cykelrullning. Eftersom vi just var där vid rätt klockslag och rätt dag, tänkte vi beskåda detta interna nöje. Tävlingen går ut på att den som kan rulla längst utan att trampa i backen ner mot hamnen vinner. Tävlingen görs i flera heat och övervakas noggrant. De som kommer längst kvalificerar sig vidare tills bäste cyklist vinner.

Vi vet ju var hamnen i samhället ligger, men eftersom vi är okända i dessa trakter och vid denna folkliga tradition, frågade vi på Macken om det var på vägen mot hamnen. Vi kommer ju långt bortifrån.

Karln på Macken stirrade först på mig och sedan ut genom fönstret i ungefär 2 minuter, sedan sa han:

- Jag vet inte.

Jag genomskådade honom genast. Lokalbefolkningen gör ju sitt bästa för att vilseleda turister eller hålla dem borta från våra egna traditioner. Vi vill ju vara locals.

Men vi åkte ju till backen ner mot hamnen och beskådade tävlingen.

Pittoreskt och lokalt.

Det är mörkt som i november.

Klas, katten alltså, är ute i regnet.

Turisterna har fikat idag.

Jag har som vanligt varit ett pittoreskt lokalt inslag, där vid mitt stambord.

Det var bara det att jag aldrig kom därifrån.

Varje gång när jag tänkte cykla hem kom en ny skur.

Jag var tvungen att äta lunch där också.

Dottern har duperat Klas, katten alltså, att han ska sova inne hos henne.

Hon är inte ens hemma och sover varje natt. Det är inte Klas heller. Så jag och maken får sova helt ensamma i vår säng nuförtiden.

I morse bölade han inte ett dugg när han kom hem. Han gick snällt och tyst och gick in och la sig i dottern tomma säng. Inget spinnande att vakna till här inte.Han är helt i dotterns ledband.

Det har ansats i trädgården idag.

Jag har dessutom fört en jämn kamp mot alla våra myror.

Gula och svarta. Med eller utan vingar.

Mer myror än någonsin.

En god vän till mig kan tala med myror.

Hon säger att vi ska hålla oss väl med våra myror och bära ut dem i skogen.

I såfall måste vi bära ut trädgården.

Nu har jag orerat om Gatukontorets exekutionspluton. Så av bara farten kan jag ösa på lite till.

Nu har någon nisse på Socialstyrelsen utvärderat hur det gick med alla Miltonpengar som psykiatrin i landet fick av staten. Sverige var ju lite skakat av att det var en galning som sköt Anna Lind och att det därför blev uppenbart att den psykiatriska vården inte alls fungerade. Samtidigt mördades ett barn i Arvika av en psykiskt sjuk man, vilket inte fick riktigt lika stor uppmärksamhet. Psykiatrin, i allfall slutenvården,  höll på att lägga ner sig själv och Anders Milton skulle utreda. Det ledde till ökade resurser. Mera pengar till landets psykiatri.

Hur gick det nu då? Socialstyrelsen kom fram till i sin utvärdering att pengarna inte har kommit patienterna till nytta. Psykiatrin har alltså inte blivit bättre för de som var psykiskt sjuka! Kommuner och landsting har ju själva fått bestämma hur Miltonpengarna skulle användas och de använde dessa pengar bara till kortsiktiga projekt. Ingen har velat eller vågat satsa på långsiktigt förändringsarbete, eftersom man då tvingas att fortsätta att betala själva, när Miltonpengarna tar slut.

Jag tar mig för pannan!

Dagens psykiatriska vård har ett grundläggande systemfel. För att råda bot mot detta krävs grundläggande strukturella förändringar. Var det inte till sådant Miltonpengarna borde eller skulle användas till? Alltså långsiktigt arbete för att förändra den psykiatriska vården i Sverige. Och då kanske framförallt slutenvården, så att 1) de psykiskt sjuka får vård och behandling 2) patienterna får rätt vård och behandling 3) förebyggande av resursbrister av olika slag som personalbrist, läkarbrist, platsbrist.

En del av de kortsiktiga projekt som Miltonpengarna har används till har varit utbildning. Utbildning är aldrig fel. Men om personal utbildas men det fortfarande råder brist på resurser, så hjälper inga kurser.

Det slarvas med pengarna i Sverige. I offentlig verksamhet skall det alltid sparas. Så har det varit så länge jag minns. Varför inte använda pengarna på ett långsiktigt sätt som blir kostnadseffektivt längre fram? Nej, ofta är framtiden inte längre än ens egen näsa. Det är oansvarigt. Både mot de psykiskt sjuka och de som har betalt för Miltonpengarna.

Jag har brottats med syrenhäcken.

Maken påstår att han inte ser när han kör ut på vägen. Jag erbjöd mig frivilligt eftersom jag anser att det är jag som är den som ska beskära träd och buskar här.

Om jag inte hade varit den jag varit i ett tidigare liv, hade jag nog varit träd eller buske. Jag har faktiskt väldiga problem med hur träd beskärs. För att inte tala om syrenhäcken. En friväxande häck ska se ut som en friväxande häck även om den måste ansas. Det gör ont i mig när man hugger ned träd eller beskär buskar på ett oestetiskt sätt. Dessutom gillar jag när det är lite igenväxt. Därför föredrar jag att hålla i vapnet själv och utföra likvidationen.

Gatukontoret och Vägverket i Världens Ände har en egendomlig uppfattning när det gäller hur växtligheten ska ansas längs vägarna, för att det inte ska anses som trafikfarligt. Det finns en slags tradition här att man ska ha fria vägrenar 5 meter in på sidorna på varje liten kvie. Så kallas en mycket liten, knappt synlig väg i Världens Ände. Slätrakat ska det vara. Gräset får inte växa sig för högt. Det skymmer rabbisarna. Däremot får vägkantsfloran lov att växa. Det är ju en turistattraktion. Det är tack vare den botaniskt intresserade, numera pensionerade, vägmästaren Bertil Brynolf. Men den slås ju så småningom.

Träden ansas också ordentligt. Gärna om de står bakom 5 metersgränsen. Före den är det ju slätrakat och inga träd får lov att stå där. Då går man till väga på så sätt att alla grenar som sticker ut mot vägen sågas av uppifrån och ner. Det blir alltså ett halvt träd. Det händer också att man sågar av kronan, så det blir en totempåle som sticker upp.

Dessa metoder ska föreställa hamling av träd, i Världens Ände kallat klappning. Var dessa brutala trädbeskärningsmetoder har lärts ut till männen som arbetar med just detta tilltag, vete sjutton.

Det är inte många som har sett en klappad tall eller en klappad gran. Men det kan man få se efter vägarna i Världens Ände. 

Vart femte år åker de i allfall runt på de olika vägarna och utför detta alldeles nödvändiga arbete, för att förebygga att trädgrenarna hänger ner på alla lastbilars och bussars backspeglar och tak. Nu har det gått fyra år sedan marodörerna var här på vår bygata och förstörde syrenhäcken. Inte nog med att de använde röjsåg på häcken och flisade upp den i rak linje med staketet hela vägen upp, de hade mage att påstå att de tyckte de hade gjort det bra. Så nästa år på vårvintern lär de komma igen. Sedan sist har vi planterat en doftpoppel invid vägen och de kommer definitivt att uppfatta det som att detta upprättväxande träd kommer vara ett hot mot trafiken. Dessutom har ju syrenhäcken växt på höjden.

Nu har jag bestämt mig för att ta reda på när de kommer. Sedan kommer jag att meddela dem att om de så mycket som petar på vår doftpoppel eller på syrenhäcken igen, ska jag polisanmäla dom för skadegörelse. Träden och buskarna står på vår tomt och hänger inte ut i gatan.

Till min belåtenhet ska sägas att områdeschefen för gatukontoret besiktigade eländet och gav mig rätt förra gången de var här och jag klagade. Han tyckte också att det dels var onödigt och dels var fult gjort med röjsågen.

Det som ändå stör mig mest är att Gatukontoret har så förskräckligt mycket pengar att de kan ägna sig åt vandalisering av träd. Om de nu ska göra så här, kan de ju i allfall göra rätt.  Själv skulle jag föredra att de slantar som man använde till detta säkerhetsarbete användes till att medborgarna i Världens Ände inte fick försämrad sjukvård, äldreomsorg, skola och barnomsorg.

Så är det!

Idag sken solen över Världens Ände

Sommargästerna som bortblåsta på Bageriet.

Alla passade på att bada.

Det var ovanligt lugnt och skönt.