Den senaste av idéer för att få sjuka människor att arbeta, är att man ska ha rätt till att med sjukpenning söka nytt jobb under tre månader.

Om man inte inte byter arbete och inte vill gå tillbaka till sitt gamla arbete efter sex månader, blir man utförsäkrad och mister sin sjukpenning.

Det är inte helt ointressant att se hur man tänker kring det som skulle försäkra oss medborgare från att hamna på bar backe om vi blev sjuka.

En åsiktsglidning.

En värdeglidning.

Men å andra sidan är det många som faktiskt inte mår bra på sina arbeten och blir sjuka av dem.

Att byta jobb av egen kraft då, är inte det lättaste.

Speciellt om man är halvgammal och tant.

Att få möjlighet att byta arbete, istället för att gå in i sjukdom är faktiskt inte alldeles dumt, men att lägga hela ansvaret på den sjuke är inte särskilt lyckat.

I den här konstruktionen utgår man ifrån att människor blir sjuka för att de inte vill arbeta. Det är en dold värdering som inte är särskilt rumsren.

Klä den då i något finare!

Vips kommer så argumentet att många hindras från arbete, för att de har   blivit dömda till sjukpension och i själva verket inget hellre vill än in i samhällsmaskineriet.

Arbete har blivit ledstjärnan.

Var det de dom menade med det nya arbetarpartiet?

Nej, den allmänna sjukförsäkringen har förvandlats till något som inte är en försäkring, utan något människor helst inte ska använda.

Ungefär som att jag får skylla mig själv att huset brinner ner när jag är bortrest. Och den hemförsäkring jag betalat under många år och som ska ge mig trygghet faller därför inte ut. Istället är kravet att jag ska jag bygga upp huset igen med mina egna krafter och kapital, för att få behålla hemförsäkringen.

Försäkring som försäkring menar jag om sjukförsäkringen.

Knäcken är kokad

Hamstern och dottern kom idag.

Inget är nytt här i världen.

Knäcken kokades visst den 21 i fjol också.