Jag lovar.

Det finns hopp.

I allfall att det ska bli vår.

Idag hördes grågässen kackla.

I morse, långt inne i sömnen, hörde jag att Sören Katt hade ändrat röst och dialekt. Han lät som Singoalla.

-Det måste ha att göra med kastreringen, tänkte jag.

När sedan väckarklockan ringde och Sören Katt kom till mig i sängen för att gulla lite, jamade han inte alls utan kurrade lite gnissligt, som vanligt.

Men när jag steg upp mötte jag Singoalla i hallen.

Maken hade släppt in Singoalla i morse när han for sin väg till jobbet, för att Sören skulle få lite kul och brottas lite.

Jag undrar om han har frågat veterinären om det gick för sig att Sören Katt kunde ta in kamrater under konvalescensen?