Glöm inte bort Tant Taggs bilddagbok.

Tant har fotograferings-fest. 

Den stora mängden bilder från kurorten i Estland, gör att uppladdningstakten inte är helt i fas med realtid.

Men det blir lite bilder då och då. 

Vad gör man på kvällarna på estnisk kurort?

Ja, svenskarna hänger i baren.

Finländarna går i bastun.

Sedan är det underhållning.

Igår var det finsk allsång.

Ikväll dans till finsk dansmusik.

På fredag är det estnisk variteé 

Jag har fullt upp med att vårda min kropp här.

Efter läkarbesiktningen i söndags valdes ett lämpligt program ut åt mig.

Men något lerbad blir det inte.

Det visade sig att mitt blodtryck var för högt för det.

Överhuvudtaget visste jag inte att jag hade högt blodtryck.

En biverkning av kortisonkuren jag genomgår, trodde doktorn.

Jag stiger direkt ur sängen och går till behandlingsavdelningen och får halvkroppsmassage, redan före frukost.

Hennes magiska händer är fantastiska.

Ett perfekt sätt att vakna till på

Efter frukosten och stunds vila går jag till fysioterapeuten.

En grovhuggen rysk kvinna som sätter på någon slags plattor på båda knäna.

Det heter laser-magnetbehandling.

Jag vet inte vad det har för effekt på mina knän på sikt, men det blir en efterbehandlingsreakton iallafall.

Precis som när jag varit till min hårde sjukgymnast hemma i Världens Ände.

Sedan blir det en trerätters lunch med estnisk husmanskost.

Efter lunchen går jag till en tyst dam med lila hår, på behandlingavdelningen och får paraffinomslag på händerna.

Det enda hon säger till mig är frågan om det är bra, på finska.

Mina händer packas in i varma paraffinkakor och handukar och jag packas in i en yllefilt. Paraffinplattorna är blandade med torv, som anses ha en utrensande verkan.

Det är min grundbehandling som ska göras varje dag.

Men i morgon ska jag också bada enbärsbad och masseras med vattenstråle.

Och få fotvård.

Jag ser nog inte svensk ut.

Här tilltalas jag på finska.

Både av ester och finländare.

Kanske ser jag finsk ut.

I estniskan finns ord som jag känner igen från finskan.

Vilken tur att jag kan förstå lite finska och kan säga några ord.

Det beror på att jag har en finsk "släkt" och finska "systrar" ända sedan tinåren.

För svenska är det ingen som pratar.

En del säger att de kan engelska, men jag upptäcker att de inte förstår vad jag säger.

Då tar jag till dadda-finska. 

Ryska skulle annars vara ett gångbart språk.

I Aiboland, som svenskbyggderna i Estland heter här försöker man vårda svenskan. Det finns t.o.m en svensk folkhögskola här, som lär ut det svenska språket.

Men hittills har jag inte träffat någon Aiboländare.

De hålls väl på Ösel och Ormsö.