Nu får man börja oroa sig om kvällarna när det blivit mörkt.

Ringa runt till kompisarna och fråga efter honom.

Störa folk mitt i natten för att fråga om han är hos dem.

Sören Katt är ingen liten unge längre.

Han är en slyngel.

En tonåring.

Kompisarna betyder mer än mamma och pappa.

Husse och matte, alltså.

När vi kommer hem släntrar han iväg utan att visa det minsta intresse för oss.

Idag åt han upp en svartmes.

En hona tror jag.

Han sprang han runt med den i munnen.

Studsade runt som om han gick i form.

Det är bara skit med oss ungdomar nu för tiden.

När man fyller 80 kallar man sina barn fortfarande för ungdomarna.

Men som 50+:are orkade jag och Maken inte festa på Internationella Kvinnodagen.

Vi skulle ha ätit grekisk buffé och dansat hela natten till Tant Ludd i Ankdammen.

Men vi åkte hem istället.

Det blev ingen Venusattack här inte!

Nej, vi är trötta och har ont både här och där.

Speciellt Maken som har nackspärr.

På mig snurrade det runt, både inuti och utanför, skallen av begynnande migrän.

Då behövdes inget vin för att trampa snett! 

Vi kommer istället igen nästa vecka, då vi ska roa oss både en och två gånger.

Ikväll ugglar vi framför tv:-n och går och lägger oss tidigt.