Igår kväll såg jag Kay Pollacks film Så som i himmelen tillsammans med Maken och Dottern.

Vi tycker filmen är underbar.

När filmen kom, fick den folk som aldrig går på bio att gå på bio och se den.

Filmens ledmotiv Gabriellas sång blev en landsplåga.

Människorna i biosalongerna gav filmen stående ovationer.

Eller gick därifrån stumma och förundrade.

Men filmkritiken var inte nådig.

Denna kassasuccé fick otroligt dåliga recensioner.

Den här ger inte det allra hårdaste omdömet.

Men hur kommer det sig att "vanligt folk" gillade filmen, men kritikerna tyckte att det inte var något att hurra för?

Förstod inte kritikerna  filmens andemening ?

Uppfattades filmen som en realityrulle?

Eller var de allmänmänskliga känslor, som kunde väckas, alltför provocerande?

Ja, man undrar.

I bio.nu tycker recensenten  att filmen är övertydlig och att det religiösa temat är överdrivet; som att slå in öppna dörrar med allför stora rörelser.

Personligen kan jag bara inte låta bli att reflektera över detta ständigt aktuella religiösa tema.

Synd, bekräftelse, sexualitet och mycket starka krafter i rörelse har väl aldrig blivit en öppen dörr i religionen?

Fortfarande måste kyrkan arbeta med förnyelse i sitt inre liv.

Så här i påsktider blir dessutom Jesus-metaforen så tydlig med de tre Mariorna, som står Jesus nära: Huvudpersonerna i filmen; dirigenten Daniel, prästfrun, Gabriella och den levnadsglada unga flickan.

Daniel bär körens och de tre olika kvinnornas smärta.

Han offras till och med inför den onda makten, när han blir slagen blodig av sin barndoms plågoande.

När kören till slut inte behöver sin vägledare, kan han också dö

Det som också slår mig  är att filmen mera är som en symbolisk legend med starka andliga undertoner, än en film som berättar en enkel story.

Legenden är något som dagens människa lider brist på.

Och längtar efter.

Sagor.

Vägledare.

Sammanhang

Befrielse

Kören som en symbol för en mellanmänsklig arena, där hela livet utspelas, kan många identifiera sig med.

Är detta det som den okunnige biobesökaren slås av och kan ta till sig?

Den enkle mannen på gatan såg de starka känslorna i filmen för vad det är.

Men inte recensenterna.

Finns det ingen längtan kvar hos kritikerna? 

Eller sjunger dom inte i kör

 

Nineve

23 mars 2008 22:48

Tycker filmen svartmålar kyrkan. Får folk att tro att kyrkan och präster har en övertygelse de inte har....den kritiserar något i kyrkan som inte finns där....får människor att ogilla kyrkan för något som endast är i polacs fantasi.

http://nineves.blogspot.com

 

Lena Petersson

23 mars 2008 23:28

De kanske inte sjunger i kör, nej.

http://blogg.passagen.se/ladyblac

 

Filifjon kan kikar in mellan snöbyarna

24 mars 2008 10:47

Godförmiddag kalt dag brr,,god fortsättning på den sista påskdagen Ser att du tydligen blivit av med din förkylning nu skönt, Ligga i sängen går väl an men inte sjuk och inte på påsken. Då skall man gå på bio Håller med om at den filmen var bra. Såg den med då Kritikerna de kan man inte lita på tycker alltid annorlunda gör de om de ens sett filmen eller det som de kritiserar,Ibland undrar man faktiskt. Jaha en bra dag till dig och Sören med förstås Dessa välsignade katter
särskilt min idag.:) ref till dagens blogg

http://filifjonkan-se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu firar vi jul igen, precis som alla andra år. Anders slaskade och jul braskar således i Världens Ände. Året rullar på. Snart är det slut och ett nytt kommer om en vecka.   På Tant Taggs biddlagbok finns vi alla, precis som i Kalle Anka på TV   Me...

  För den som vill veta vad en tant har för sig, rekomenderar jag att besöka Tant Taggs bilddagbok.   Kommentera gärna i bilddagboken! Du behöver inte vara inloggad för en kommentar. Somliga tycker att det är svårt att navigera och handskas med bildd...

  Rösta gärna i omröstningen!

  Jag tänker inte lägga ner bloggen. Men jag har skrivit den i snart två år. Hur uppskattad den än må vara, är det svårt att hålla stilen.   Därför blir det SÄNDNINGSUPPEHÅLL ett tag framöver.   Jag tänker återkomma. Men då ska bloggen ha en annan i...

  Allt upprepar sig. På ett mer eller mindre återkommande sätt. Allt går i cykler, liksom.   Politikerna i Världen Ände fattar återigen samma korkade beslut. Regeringen säger samma saker varje dag. Världspolitiken upprepar sig. Orättvisorna upprepar...