Ja, här ska det cyklas!

En ny cykel var precis vad jag behövde.

Lever man här ute i marginalen har man långt till bussen, fast den borde kunna vara nära.

När man cyklar genom Byn eller på väg till bussen får man vara med om mycket.

Idag till exempel, skrämde jag upp ett hel gäng med grågäss

som lyfte, tunga som B52:or, från den där åkern upp en bit efter vägen, där tranorna stod och hängde härom morgonen.

Längre fram i Dalen hörde jag inte bara bläcku, utan jag såg den också.

Vinglig flygteknik och med exotisk grå-vit-svarta färgfält.

Man hinner upptäcka våren på till bussen, helt enkelt.

De sista dagarna har det varit regn, blåst eller isvind

eller allt på samma gång 

Våren är ett faktum, fast man inte tror det.

Det är ett straff att leva i Världens Ände under våren.

Då är det kallt här.

I Ankdammen hörde jag det oartikulerade och förfärliga

skriket från strandskator i förrgår. Det är också ett av naturens trots mot den årstidsförskjutning som vi numera lever med.

Strandskatan själv har fått fnatt eftersom den numera är en stadsfågel, som bygger bo på hustaken, istället för att promenera i maderna längs stränderna.

Dessutom skränar de värre än kajflockarna.

Kajorna, de har flyttat ut på landet istället och skränar där.

Till Byn t.ex

Ur led är tiden!

Leve våren!