Alla inlägg under maj 2008

Av Tant Tagg - 31 maj 2008 22:35


Nejdå. jag håller inte på att lägga ner bloggen.

Det är bara det att det är mycket nu.


Jag har precis avslutat den sista och tredje veckan i Stockholm.

Tre veckor på hotell.

Med lov till hemgång till V ärldens Ände om helgerna.

Det har varit Anders som betalat kalaset.


Nästa vecka väntas besked om hur arbetsför jag är.

Det är än så länge konstaterat att det till och med inte är något fel i huvudet på mig, men däremot på kroppen.

En ny sjukdom har jag också fått


Nu är Maken och jag i Norrköping och hämtar hem Dottern från folkhögskolan, hennes västkor och hamster. De ska bo hos oss i sommar.

Sedan blir det samma resa i omvänd ordning till hösten.


Sören Katt har jag inte träffat sedan i söndags. 

Nästa vecka får jag min dom.






ANNONS
Av Tant Tagg - 24 maj 2008 21:39


Nu är det dags för syrener igen.

Runt Tants och Makens röda hus blommar syrenerna allt vad de orkar.

I fjol blommade syrenerna också.

Precis som nu

ANNONS
Av Tant Tagg - 24 maj 2008 21:32


Glöm för allt i världen inte bort att titta på Tant Taggs Bilddagbok.

Redan den från den 13 maj finns det bilder från livet i Storstaden och hur man bäst överlever där.

Av Tant Tagg - 24 maj 2008 21:30


Nu vet jag precis vad jag ska bli när jag blir stor!

Jag ska bli omvärldsanalytiker.

Av Tant Tagg - 23 maj 2008 14:08

Jag hade just lyckats baxa ner min resväska i tunnelbanan och kämpade med att få upp hissdörren ut till perrongen. Utanför stod en ung mamma med barnvagn och väntade på att få åka upp med den urinstinkande hissen. Den automatiska dörröppnaren fungerade inte och jag var tvungen att skjuta upp hissen med min lediga hand.


Tung dörr och resväska på släp efter sig är ingen lyckad kombination.

Jag hade svårt att räcka mamman dörren, tappde den och hon var tvungen att ta emot den med en ledig hand.

Just som jag har passerat henne säger hon ironiskt:

- Tack för vänligheten!


Jag är en tålmodig människa.

Jag brukar sällan bli förbannad på okända människor.

Men nu brann det i hjärnan.

Jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att gå den mer ödmjuka vägen istället. 


Jag ryckte upp hissdörren och säger till henne att jag inte menade att släppa dörren på henne och bad om ursäkt för det, men att det var svårt med resväskan och en värkande kropp och svaga armar.

Kvinnan stirrar mig stint in i ögonen och säger:

-Det där händer allt för ofta, tycker jag!

Då kunde jag inte stå emot min första impuls.

Det rann över.


Där stod vi och käftade med varandra i slutet på morgonrusningen.

Jag bad henne tänka till lite först innan hon slängde ur sig ironier och att det alltid finns en anledning till att människor beter sig som de gör.

 - Hör du inte vad jag säger, säger hon.

-  Jag bad faktiskt om ursäkt, svarade jag.

Barnet i vagnen skrek lite.

- Med den attityden till dina medmänniskor kommer du att få ett lyckligt liv, fortsatte jag.

Lika ironisk som hon. 


Sedan tog jag min resväska och gick.


Hade hon haft en besvärlig morgon?

Grälat med mannen?

Barnet hade trilskats?

Tja, själv hade jag ont överallt och hade svårt att handskas med mig själv just då.


Samtidigt så undrar jag lite över vad som rör sig i människors huvud, när man orkar demonstrera sitt ogillande och bete sig mot okända människor på sta´n.

Har man ett behov av att alltid hävda sig?

Har man blivit så curlad hela sin uppväxt att man tar för givet att tanter med resväska ska hålla upp hissdörren för en?

Kvinnan var runt trettio.

Har 70-talsgenerationen blivit uppfostrade till egoister som tror att välden utgår från dem.

Eller blir man cynisk och ironisk av att leva i en storstad?


Jag hörde ett mobilsamtal på tunnelbanan en annan dag, där en kvinna i samma ålder grälade med sin man.

Iskallt och ironiskt.


Jag kan bara önska alla unga männsikor mellan 30 och 40 lycka till med livet. Själv tror jag att de kommer att få det svårt. 




Av Tant Tagg - 22 maj 2008 21:59


Människors preferenser är olika.

Inte bara människor emellan.

Även olika kulturers preferenser skiljer sig en hel del åt.

Det upptäckte jag i kväll.


Jag är ju numera tillfälligt bosatt på hotell i Stockholm.

Mitt hotell är faktiskt ett designhotell med mycket personlig karaktär.

Mättade färger.

Minimalistiskt.

Antikviteter.

Trägolv med breda golvplankor

Guld i både gardiner och på tavelramar

Grekisk svart marmor på badrumsväggarna.

De råa tegelväggarna framknackde.

Avlutade och omålade dörrar och fönsterkarmar.


Ikväll gick jag ner i hotellobbyn för att dricka lite te.

Vid kaffemaskinen, där tevattnet fanns, kom jag i samspråk med en en liten kort och bred herre med asisatiskt utseende.

Maskinen fungerade inte.

Det är ju en omisskänligt anledning att komma i kontakt med främlingar, eller hur?


Det var bara mannen vid maskinen som kunde engelska.

Och engelskan var rätt begränsad, skulle man kunna säga.

Jag övergick till "dadda-engelska".

Då brukar det alltid gå bra .

Jag kan vara ganksa påflugen ibland och frågade varifrån de kom. 

- Gissa, sa den lille asiaten.

- Kineser eller koreaner, sa jag.

Alla tre började skratta högljutt och tala på sitt obegripliga språk

- Inte japaner, sa jag.

- Varför tror du att vi är kineser, undrade den lille.

- Ni ser kinesiska ut, sa jag.

Han översatte till de andra.

Stor munterhet uppstod.


De var från Shanghai.


Vi pratade om Stockholms sevärdigheter och den lille kinesen vill jag skulle lära honom hur man uttalar "the queens palace" alltså Drottningholm.

Sedan försökte han lära mig hur man uttalar Sechuan.

Självklart pratade vi om jordbävningen.


Förtroende uppstod så att säga.


-Är det här verkligen ett bra hotell, undrade den lille mannen.

- Jo, det tror jag väl sa jag och förstod inte riktigt.

- Är det billigt, fortsatte han

- Har ingen aning, jag betalar inte själv, men jag tror att det är medeldyrt.

- Jamen varför är alla möbler så gamla och dåliga, trägolv, inga dekorationer, tegel och sten på väggarna?  Är du verkligen säker på att det här är ett bra hotell, sa kinesen som trodde att han kommit till ett sunk-ställe.


Jag förklarade att det här var ett designhotell. Möblerna var antika och att människor här i väst tycker att det här är jättesnyggt och tycker att framknackade tegelväggar och brädgolv är höjden av stil.

Folk tycker att det är speciellt att bo på ett hotell som har en sådan här inredning och design.


Kinesen skakade bekymrat på huvudet och översatte för sina kamrater.

Och de tre kinesiska männen skrattade hjärtligt över vår egendomliga smak.


Dagens garv skulle man kunna säga. 




Av Tant Tagg - 20 maj 2008 09:46


Allt är sig likt i Huvudstaden.

På Hötorget kostar två tråg med jordgubbar fortfarnde tjugo kronor.

Nu är det bara det att försäjarna försöker locka oss med att nu är det rea på jordgubbarna.


På mitt hotell läser jag Svenska Dagbladet och äter croissanter till frukost.

Jag prövar att leva någonslags konstruerat vardagsliv med arbete och boende i Huvudstaden, för att Försäkringskassan vill veta om jag är en arbetsför människa.

Ja, det är ju inte Försäkringskassan som vill veta.

Det är egentligen regeringen som som gett dom i uppdrag att ta reda på det.


Det är Anders som står för fiolerna.

Gissa om detta kostar skjortan. 


Socialministrern ha fått krypa till korset och erkänna att denna  landsomfattande utredning av de långtidssjukskrivna har visat att folk var mindre arbetsföra än vad de trodde.

På Försäkringskassan får man numera inte säga sjuk, utan man talar om arbetsförmåga. 

Det har regeringen bestämt.

Det visade sig alltså finnas fler med arbetsoförmåga än man väntat sig. 


Tanken kanske bara var att de vill skilja agnarna från vetet och hitta alla som fuskar. Och det var tydligen inte så många som fuskade och simulerade inför alla intygsskrivande doktorer att de var sjuka. 


De sjuka kan ju inte vägra.

De måste finna sig i detta.

Förmynderi skulle man kunna säga utan att ljuga.


Själv tror jag att en sådan här utredning bara kan gynna mig.

Så är det nog för fler än mig, helt uppenbart. 

Min arbetsförmåga utreds ju av en oberoende och neutral part med hög kompetens på sina områden.

Det kan ju knappast Försäkringskassan och deras förtroendeläkare stoltsera

med. 


Av Tant Tagg - 17 maj 2008 19:39


Klimatsmart är ordet för dagen.

En del kräks när man säger klimatsmart.

Det gör jag också snart.


I gratistidningen City.nu läste jag häromdagen hur man bäst reser på det klimatsmartaste sättet. Att ta någon av snabbfärjorna till Världens Ände är inte klimatsmart. - Ta flyget istället, skriver tidningen.

Jag andas ut av lättnad, som så ofta får dåligt samvete för att jag flyger så ofta jag kan. Det är en dödssynd att flyga nu för tiden.


Jag flyger så ofta jag får tag i en billig biljett. Att den kostar 100% mer än min rabatterade biljett på Ångbåtsbolaget med snabbfärjorna, kan jag ta.

Jag slipper nämligen komma till Ankdammen tio - tjugo minuter efter midnatt, bli upphämtad med bil av en trött Make, som jag tvingat att köra fem mil för att hämta mig och fem mil hem med mig, eftersom kollektivtrafiken inte alltid går. Om den går så måste Maken ändå hämta mig med bil omkring 01.30 på natten vid busshållplatsen.


När snabbfärjorna kom, reducerades restiden med två timmar.

Det är verkligen skillnad att resa tre timmar mot fem.

Men innan snabbfärjorna introducerades, kunde man resa på natten.

Då fick man ligga i sin hytt och sova.

Visserligen inte hur länge som helst. Färjan var framme i ottan.

Nu är det gamla långsamfärjorna med hytter ett minne blott för medborgarna i Världens Ände.


De sena snabbfärjorna lanserades med att det var en välgärning för medborgarna att kunna få sova i sin egen säng, istället för i sin hytt på båten.  Någon alternativ tur med färjan när man reser hem till Världens Ände finns inte.

Många medborgare jublade.

Men det var främst medborgarna i Ankdammen.

Medborgarna som bor i marginalen var inte lika entusiastiska.


När de nya stora snabbfärjorna kom hade ännu inte ordet klimatsmart uppfunnits. Då var det ingen som ifrågasatte varför båtarna alltid står och puttrar ut dieselavgaser när de ligger vid kaj. Inte heller var det någon som tänkte på de koldioxidutsläpp som gjordes över Östersjön när de susade fram i 25 knop och mer.


För att avleda uppmärksamheten från detta har nu Ångbåtsbolagets styrelse beslutat på årets bolagsstämma  att ingen vinst ska delas ut  i år till aktieägarna.

Så blir det.

Vinsten ska nämligen gå till att utveckla färjor som går på biogas.

Frågan är bara när.

Om fem?

Tio?

Eller tjugo år?

Så säger man, för att framstå som klimatsmarta.


Själv fortsätter jag att ta flyget, i stället för att bli snuvad på fyra timmars sömn, när jag ska resa hem till Världens Ände.

Hur jag än gör är jag inte klimatsmart.








Presentation

Omröstning

Vad ska Tant Taggs blogg handla om i framtiden?
 Trädgårdsarbete
 Gnäll
 Kommunalpolitik
 Matlagning
 Sören Katt
 Orättvisor i världen
 Dagbok
 Feminism
 Litteratur
 Precis som förut
 Sjukdom och elände
 Kritisk granskning av den för tillfället sittande regeringen
 Fotografering
 Andlighet
 Ovärldsanalys
 Dikter och poesi

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tant Tagg - ett tantliv med Blogkeen
Följ Tant Tagg - ett tantliv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se