Den här månaden har det blivit riktigt lite skrivet på här på bloggen.

Krutet har lagts på bilddagboken.

Jag har ju haft den gamla harven G4:an, men mig i Stockholm och den går ju inte så fort. Så jag hann inte med att göra så mycket på datorn innan det var läggdags. Ännu har jag inte repat mig riktigt efter tre veckor på hotell i Stockholm med utredning på dagarna. Att sitta vid datorn tar för mycket energi just nu. Dessutom skiner solen utomhus.

Men nu är jag hemma igen i Byn.

Jag var sjukare än vad Försäkringskassan och Anders Borg hade anat. Så här blir det inget jobba av på ganska länge.

Men det visste jag innerst inne.

Den nya regeringen lägger mycket pengar för att utreda halta och lytta.

Tanken är att få folk som har långtidssjukskrivningar och tidsbegränsad sjukersättning i arbete. De som utför allt utredningsarbete är oftast inte Försäkringskassorna själva, utan man anlitar konsulter och deras samarbetspartners.

Själv fick jag en utredning på Sophiahemmet.

Det var väl tur i oturen.

Världens Ände är inte världens ände för intet.

Ankdammen är verkligen en ankdamm.

Kompetensen för att göra de här bedömningarna om mig finns sannolikt inte här.

En objektiv och neutral part har kommit fram till att jag inte är arbetsför nu. För att jag ska bli arbetsför behövs ett antal åtgärder samtidigt som medicinsk rehabilitering. En del av de rekommendationer som utredarna, som är experter på sina områden, finns inte att tillgå i Världens Ände.

Det hade nog inte Anders tänkt på.

Nej, för att alla människor, som precis som jag nagelfars och undersökts och bedömts och funnits sjukare än någon anat, behövs det massiva insatser inom vården. Det är fler än jag som är sjuka och behöver mycket hjälp för att någonsin kunna arbeta.

Det står illa till med hälsan i riket.

Det hade nog inte heller Anders tänkt på.

Inte ens förväntat sig.

Snubbla på sina egna fötter, skull man kunna säga.

Det var en varm kväll igår.

Byn doftade av syrener och kaprifoler.