För att ingen ska tro att Maken också blivit spattig med sina vita sniglar, finns de dokumenterade på Tants bilddagbok. Närmare bestämt den 14 juli.

Sören Katt blir definitivt spattig av sommar.

Att han var en duktig jägare och klättrare vet vi ju.

Med förtjusning sitter han fyra meter upp på taket på taket en fågelholk i en av grannens tallar.

Eller jagar ekorrar högst upp i en talltopp.

På marken fångar han sländor och tuggar i sig.

Som om det vore smågodis.

Inte har Sören tid med oss, inte.

Han har bara tid med sin vapenbroder Singoalla.

När de inte brottas ligger de i kattmyntan och drogar sig, helt utslagna.

Man kan undra vad man ska ha husdjur till?

Förra året trodde jag Maken fått tomtar på loftet, när han sa att vi hade vita skogssniglar i Kompostträdgården.

Men han övertygade mig att han hade sinnet i behåll och visade mig en vit tjock skogssnigel av samma modell som de vanliga svarta.

En del av sniglarna har en svart ål på ryggen.

Ungefär som en fjordhäst.

Jag upptäckte häromdagen att någon äter på bladpersiljan.

I år är det är gott om tvestjärtar.

Jag trodde att jag hade förövarna och planerade att göra en tvestjärtsfälla.

Men så hittade jag en sådan där fjordhäst-snigel bland persiljan.

Eureka!!!

Normalt så håller våra albinosniglar till i Kompostträdgården.

Där kan de ju hållas.

Det gör ju ingenting.

Men nu har de börjat söka föda i trädgården.

Det är nog lite torrt i år.

Då kan det krävas en längre utflykt för att hitta maten även för en vit svart skogssnigel.

Istället för att döda sniglar, som ju tycks vara en populär sysselsättning i det övriga riket, ägnade Maken kvällen åt att kasta vita sniglar så långt det gick in i skogen.

Det tar ju längre tid för sniglarna att krypa tillbaka till trädgården då.

Det är hans teori.

Han blev trött i kastarmen och bytte till och med arm. 

Det var många sniglar.

Han fick stå där en stund.

Nu är det sommar på riktigt.

Politikercirkusen är över.

Bratsen drar bakfulla vidare.

Fruntimmersveckan är här.