Maken sa häromdagen att han hjälpte Sören Katt in så han skulle få sova.

Ja, Sören är i gasen så här på sommaren.

När han hållit igång i över ett dygn, raglar han runt i trädgården.

Han är så trött att han snubblar på sina egna långa ben.

Sören verkar inte begripa att katter behöver sova ibland.

Han jagar fjärilar och sländor.

Äter harkrankar och mygg.

Han har övergått från en diet på blåmesar till tornseglare.

Inte har han tid att sova.

Han är inte frivilligt inomhus.

Singoalla tycker att det är varmt.

Han lägger sig gärna i en buske och vilar på dagarna.

Sparar på energin.

På kvällarna går han in till oss och äter av Sörens mat när Sören är ute på jakt. Han till och med  leker med en av Sörens gamla julnötter, som han hittade i bokhyllan hos oss.

Snart fyller Sören Katt ett år.

Men jag betvivlar att han blir en vuxen katt då.

Äntligen, äntligen är det vindstilla i Världens Ände.

Det finns många fenomen man kan reta sig på här i världen.

Eller företeelser.

Man kan också vara språkpolis och irritera sig över ord och uttryck som plötsligt översvämmar språket. Min vän Författaren och jag har till exempel retat oss på ordet otroligt, som används överallt i alla sammanhang.

Det finns inget som inte är otroligt nu för tiden.

Min teori är att det hänger samman med den elefantsjuka som samhället rent allmänt lider av idag. Allt från pösiga finansministrar till groteskt stora småkakor.

Nu har ännu ett nytt ord smugit sig in i vårt språkbruk.

Eller ska man säga företeelse.

Varje nyhetssändning igår innehöll ett inslag om att sysselsättningen inte har ökat på sistone. Arbetslöshetssiffrorna har stadigt minskat efter det att Alliansen tillträdde i regeringskansliet, men nu har den uppåtgående trenden planat ut.

Istället för att använda ordet arbetslöshet användes konsekvent ordet utanförskap.

Utanförskapet minskar inte längre, sa man i radion.

Utanförskap.

Det låter som om arbetslöshet var ett fenomen, en egen kultur eller ett helt begrepp. 

Alliansen skapade utanförskapsidén till valet.

En slags ideologi.

En sådan tanke bygger ju på att det finns två grupper i samhället; de som får vara med och de som inte får vara med.

Benämns arbetslöshet nu som utanförskap i media, kommer ordet arbetslöshet att sakta glida bort och försvinna ur språkbruket. Nu menar jag inte att ett språk är oföränderligt och statiskt. Över tid förändras ju självklart språket.

Men det är just det som är grejen.

Språket speglar sin egen samtid.

Men frågan är om Alliansen ideologiskt vill skapa ett samhälle med två grupper. Eller om de bara storebrorsaktigt vill klappa de utanförställda på huvudet och bjuda in dem med armbågen?

Tja, den som lever får se.

Så fort det gått.

En vecka efter midsommar är backarna brända och gräsen har blekgula, mogna vippor.

Precis som i slutet av juli.

Plötsligt vart det bara högsommar utan att vi ens märkte det.

Sören Katt rastar Singoalla.

Singoalla, som var spolformad och till och med fet om svansen, har blivit lite mer slimmad.

Det måste vara motionen.

Turisterna är här och har invaderar Bageriet.

Inte ska vi väl missunna dom det goda brödet och den vackra miljön?

Men det är mycket folk.

Jag hänger där i år också och dricker espresso och ser ut som en intressant och intellektuell local.

Allt är i gång.

Nu har det blåst i Världens Ände i flera veckor.

Det tar aldrig slut.

Det har till och med varit kulingvarning.

Under gårdagen var det mer som en tidig höststorm än en högsommardag.

Det stormar på många andra vis också .

Förra veckan kunde man läsa i blaskan att Kommunen har gödslat med pengar i ett utvecklingsprojekt till ingen nytta alls.

Pengarna kom från den dåvarande  näringslivsministern Ulrika Messing.  Dessa statliga pengar skulle användas för utveckling i Världens Ände och andra liknande utposter i riket.

Pengarna satsades här på spelutveckling och interaktiva medier i samarbete med högskolan. Det var också högskolan som gjorde prognoserna för hur många arbetstillfällen detta skulle kunna generera i Väldens Ände. Fyra hundra eller något sådant skulle kunna får arbete genom detta. Det skulle sprida sig som ringar på vattnet.

Samtidigt fanns givetvis en utbildning i spelutveckling på högskolan i Ankdammen.

Det visar sig idag att projektet inte gav ett öre på fickan för Kommunen och medborgarna i Världens Ände. Tillsammans med alla andra medborgare i riket har vi däremot fått betala för att några få skulle få ha lite kul ett tag.

Trodde man på detta egentligen från början?

Tja, idag påstår några projektledare och andra inblandade, att dom inte alls trodde att det var särskilt realistiskt med så många nya jobb.

Man kanske skulle kunna dra till med att säga att de nu skyller ifrån sig.

Idag läser man i samma blaska att Lasarettet ska dra ner på antalet vårdplatser.

Framförallt akuta platser.

Några inom den psykiatriska vården.

En enad Kommunstyrelse tog beslutet. I tidningen kan man läsa hur sjukvårdsdirektören är nöjd över detta förnuftiga beslut. Det är begåvat att sy om kostymen när kostymen är för trång, skulle man kunna säga.

Kanske skulle Ulrika Messings slantar hade  kommit bättre tillpass och generat arbetstillfällen i Världens Ände om Lasarettet, som dragits med alarmerande underskott i åratal, hade fått stålarna?

Man kan ändå leka med tanken.

Det hade kunnat generera hälsa.

I allfall kanske medborgarna kunnat  hålla sig lite friskare.

Totalt sett hade det väl varit en samhällsvinst?

Kanske någon sjuk hade blivit frisk och hade kunnat driva företag eller arbeta någonstans och genererat mer intäkter till Kommunen?

Eller så?

Nej, jag vet.

Näringslivet och den offentliga sektorn går ju inte att jämföra med varandra.

Det blåser i Värden Ände.

Inte bara Esbjörn Svensson och Ingela Agardh har gått bort.

När vi alla kom hem efter midsommarfirandet igår, hade Dotterns lilla hamster gått och lagt sig i hushållspappersfluffet i sitt lilla hus och dött.

Hamstern var en gammal hamster.

Dödsfallet var inte oväntat

Hon hade blivit tuffsig och mager.

Men på midsommaraftons morgon satt hon ändå i sin matskål och käkade frön.

Idag hade vi begravning.

Maken och Sören Katt grävde graven.

Hon fick sin sista vila på vår djurkyrkogård tillsammans med Klas, katten alltså, och Svante, hans bror, och alla marsvin och kaniner.

God midsommar, gott folk!

Inget är särskilt nytt under solen.

Vi firade midsommar med Vännerna i år igen.

Det är ingen idé att jag beskriver vårt midsommarfirande.

Det gjorde jag redan förra året

Vi håller på traditionerna.

I morse genomgick vi alla i familjen en test, som var införd i vår lokalblaska.

I testresultatet visade sig Dottern vara en partypingla eller ett prettopar.

Det vägde lika.

Snacka om kluven.

Jag och Maken var traditionalister.

Mest jag, då.

Det är faktisk väldigt sorgligt.

Jazzpianisten Esbjörn Svensson dog i en dykningsolycka igår.

Han var den nya generationen svenska jazzmusiker som förde in nytt blod på den svenska jazzscenen.

Många gånger har Maken och jag tänkt att gå och se honom, när han då och då spelar i Ankdammen. Men det har förstås inte blivit av. När man bor långt ute i marginalen och tycker att det räcker med Ankdamm för den dagen, då stannar man hemma i Byn. Det var heller inte länge sedan Esbjörn Svenssons Trio spelade i Ankdammen, förresten.

Och bra, mycket bra, lär det har varit.

Nu får ingen mera höra Esbjörn spela live.

Det är sorgligt.